Fanglar

Det kanse låter lite knäppt men jag sitter faktist och lyssnar på vinden. Ni vet hur det kan vara som att vinden och känslor viskar om vad som väntar eller vad som kan vänta. Jag vet inte om det kallas för samvete/fantasi eller kanse rent galanskap men jag tycker det känns som om jag står på en tröskel just nu mellan två dörrar och vägar och jag vet inte vilken jag ska gå igenom eller vilken jag e redo att ta. Men det känns som om jag snart kommer puttas eller gå igenom någon av dom. Det känns som förändring i luften och på sätt känns den bra men lite främmande o skrämmande samtidigt som den känns välbekant och saknad. Som sagt, jag har ingen anning om vad det betyder, jag bara lyssnar på känslor och vinden. Ibland är världen bara konstig och man har ingen annin om vad man ska eller vad man ska göra. Men jag känner iaf att det e meningen att jag ska stå kvar på tröskeln för nåt kommer visa mig vilket håll jag ska, det e därför det inte känns jobbigt att stå där för jag känner på mig att saker snart kommer lösa sig.