Fanglar

Återigen har det kommit fram att du ljugit för mig, igen! Varför blir jag ens förvånad, varför blir jag ens sårad när jag vet att det inte är första gången, du sa för länge sen att du vill vi skulle vara vänner och att du alltid skulle finnas där för mig, du ljög redan när du sa det o du viste om det. jag kan ärligt säga att jag hatar dej.

Det är dagar som det här som jag undrar vad fan det är för fel på mig, varför jag bara träffar killar som vill ha sex, killar som bara e helt dumma i huvudet o jag vet om det men ändå hoppas jag. Jag fast i en ond spiral. Det finns massa underbara killar som vill ha mig men jag känner inget på det sättet för dom, jag älskar dom alla som nära vänner men inge mera. Dom enda killarna jag vill ha är dom som inte vill ha mig. Dom vill ha trådsamla tjejer som med perfekta bröst, som är små och söta, naturliga vackar utan en enda fel detalj i ansiktet. Tjejer som på nåt jäkla sätt föds helt perfekta. Jag bara avsky all just nu, jag e trött o ses som nåt jäkla sexobjekt!

jag har just hittat var jag anser är den perfekta killen. Sångaren är en exakt sån kolla som jag skulle gå genom eld o vatten för! Utseendet, stilen och allt, håret, ögonen och...ja allt! Att ha en sån kille! *mums* Det är en sån kille jag vill ha, som jag letar efter! Herrejösses! Han e så jäkla snygg! Kanse inte andra tycker man jag anser honom vara det sexigaste jag har sett på länge länge! Det är en sån kille jag vill ha! Om du finns där ute, en kille som han, kom till mig o jag ska göra dej världens lyckligaste!

Vad kan jag säga. Jag är bättre på det livet helt enklet och man får leva där man trivs även om det andra livet är bra trevligt och önskat med. Det tar den tid det tar innan jag är redo att återgå och bli en del av den mer tillåtna delan av världen vi har, även om det blir mer o mer tillåtet med motsatsen så är det ände inte helt rätt.

jag och olof har tagit ett steg tillbaka från allt, det gick väldigt fort där ett tag och jag var helt enkelt inte redo så vi är tillbaka på dejting och jag tror det kommer bli mysigt att lära känna varandra bättre på den nivån ett tag nu innan det kan bli mer igen. jag tycker så mycket om dej snygging och det är fortfarade vi som vi och vi är bäst =P

Är det egentligen inte ironsik att om jag hade träggat olof före patrik så hade jag varit så att jag ville att det skulle gå fort, ses varje dag, sova hos varandra, flytta ihop, festa ihop och leva ihop, ja ni fattar bilden. Nu, efteråt är jag inte så längre. Nu trivs jag med att sova ensam och bara vara för mig själv och katten, festa med vännerna själv och nu ger tanken mig på ett fast förhållande lite panik. Jag vet inte om jag vuxit eller inte som person men jag mår bättre iaf. Nu ska jag få ordning på mitt liv igen, med olof brevid med och med alla mina vänner.

jag är glad att vi pratade ut olof, det kändes skönt att höra att du förstod och sjäkv känt att det gått lite fort. Du är bäst snygging.  Vi har det fortfarade så kul ihop att jag tänker inte förlora dej o vill ha dej i mitt liv. *puss*

can we try again
to start a new and lovely story
that will shine a ray of light upon our hearts
and bring back long lost glory
of how it used to be
baby you and me
convinced we were each others destiny

My heart cries out to you
you must forgive me
I've been dancing in the dark
and searching for a spark
a fire still burning
I believe we'll make it through
if you stand by me
we can weather any storm
and keep each other warm
as long as there's love

every time I think of us
my eyes are filled with tears
to think that I gave in to sweet temptation
his words like music to my ears
I hope it's not too late
that you still await
oh please tell me that you're still having faith

My heart cries out to you
you must forgive me
I've been dancing in the dark
and searching for a spark
of fire still burning
I believe we'll make it through
if you stand by me
we can weather any storm
and keep each other warm
as long as there's love

Hmmm
But faith is not mine
if I could I'd unturn
the hands of time

My heart cries out to you
you must forgive me
I've been dancing in the dark
and searching for a spark
I believe we'll make it through
If you stand by me
we can weather any storm
and keep each other warm
as long as there's love
never enough
love

Då ver det den dagen på året som får hälften av alla tjejer att sucka drömmande och lika många killar att stöna och gömma sig under täcker igen i hopp att slippa gå upp just den här morgonen. Lika många tjejer gör killarna sällskap att förbanna den dagen på året som igetligen ska ha att gott syften men som inte passar in i deras planer som olyckliga singlar.

Samtidigt som kvällen närmar sig kommer minst en fjärde del av dom tidigare nämnade tjejerna smälla dörren i ansiktet på sin dejt för att kvällen inte var som just dom ville och samma singeltjejerna höjer sina glas (efter ca 5 tidigare groggar)  i skadeglad triumf  över att dom inte är beroende av att en toffel till kille står nervöst trampande utanför deras dörr med ett dussin sönderkramade billiga rosor som floristen påstod var dom finaste av alla (för 15 kr st)

Kort sagt, den 14/2 är en dag varje år som tas emot av blandade känslor, en del inte särskilt smikrande.
När man hör historen bakom grunden till Valentine day så börjar man undra om kärlek inte ens är tillåtet att drömma om. Här kommer lite kort historia:

Legenden om S:t Valentin säger att han var en kristen man som levde i Rom på 200-talet. Han plockade blommor och gav till förälskade par och spred kärlek över staden. Han blev dömd till döden då han trotsat kejsar Claudius förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till den han var förälskad i.

Firandet av helgonet började under medeltiden omkring 900 år senare, i Frankrike och England. Där tog unga par efter fåglarnas rutin i mitten av februari att söka upp en partner att dela resten av året med, en så kallad Valentin. Det var nu man började skicka kärleksbrev och dikter till dem man tyckte mest om. På 1800-talet blev det populärt att smycka breven med sidenband, spets och sammet.

Med andra ord, vad skulle ni killar föredra? Att vara nära oss tjejer runt PMS eller ha Alla hjärtans dag 90% av året.....

Trots den eviga hysterin runt dagen så oroar inte jag mig för den alls.  Nej, inga rosor, smycken, dyra middagar eller högar med choklad, bara en sömndrucken söt pojke som kramade om o var superkramsjuk, det var helt underbart att bara få sova ut tillsammans och vakna ihop...fast jag fick oxå massa chocklad hjärtan som jag hittade i min väska =P

Visst minns man dom "härliga" dagarna när man tillhörde dom singeltjejerna som satt ute på krogen med hela tjejgänger (förutom den enda som hade stadigt som man satt o svor över hela kvällen) och sjöng med i Natachas låt "I´m singel" och påstod att vi var dem lyckligaste tjejerna i världen. Att hälften av oss (jag spec) senare kröp ihop i ett akut depp fyllestadie kl halv 3 på  natten och förbannade allt singelliv är en helt annan femma.

Nu påstår jag inte att singellivet är hemkst, tvärtom, jag beundrar dem som ärligt njuter av det, det jag säger är att det bårde är och inte är någonting för mig.  Jag har aldrig varit duktig på att vara singel...eller jo, jag var en förbannat bra singel med skandaler, fester o massa annat men det kan helt enklet blir för mycket av den dosen med efter ett tag.

Nu njuter jag av utsikten på en mycket snygg kille som har kommit att vandra rakt in i mitt hjärta ( o jäklar vilken rumpa den grabben har!)

Jag var så osäker i början när det kom till olof, Om det var rätt att påbörja nåt nytt, om jag verkligen var redo för det eller skulle leka av mig ett tag till. Hur jag kännde för patrik, vad andra skulle tycka och om jag verkligen var värd honom...ja, sån tanker sprang genom huvudet hela tiden och jag var väldigt tveksam till allt, fick nästan lite panik för att allt gick så fort...

Men idag klarnade allt....jag vet inte exakt vad det var men jag satt bara och tittde på honom, bara betraktade det jag såg, tog in alla intryck och aspekter, bara såg honom för det han är och det slog mig att jag bara villw fortsätta titta. Jag var rädd att dom kär känslorna jag fick i början bara var sken för att jag saknade närhet men nu vet jag att så inte är fallet. Jag är så kär i den killen. Jag bara tittade och han såg på mig med dom ögonen som jag har så svårt att sätta fingret på vad som exakt har för färg och jag ville bara forsätta titta.

Han är ingen bad boy alls, han är nog patriks raka motsats när det kommer till utseende och han är blyg och extrem dåligt förlorare på ett charmig sätt. Han har hår som aldrig ligger där det ska och ständigt ett spjuver leende som får mig att skratta. Han är sportfåne och så lång att han slår i saker om han inte ser upp.Han älskar kent och är en långbent handbollspelare som inte ens skulle märka om det small en atombomd medan han spelar, han är så fokuserad. Han ligger blixstilla när han sover och är ett levande element. Han är städigt hungrig och tycker om att känna på mitt hår och ha så mycket kroppskontakt som möjligt.

Det känns fortfarade lite som i en dimma. Vi vet fortfarade inte om han kommer att överleva och just nu orkar jag inte ens tänka på honom, liggandes där helt livlös och att vi inte ens vet om han ens kommer att vakna igen nu. Det känns tungt i kroppen och jag känner mig fortfarade så skyldigt och kan inte glädas åt det andra som händer i mitt liv just nu fast det är helt underbara saker.

Jag kan iaf säga att jag är så glad att vi e vi olof. Många ger mig fortfarade konstiga blickar när det kommer på tal men vadå. Vi har känt varandra länge, vi trivs i varandras sällskap, många gemensamma vänner och intressen. Vad kan jag säga, jag vet bara var jag trivs och jag drar mig ditt.

Tycker om dej knasboll.

Satt o pratade med Henke på msn idag och vi kom in på det där med den "lilla svarta boken". I mitt fall e den grön men innehållet e ju ändå desamma + att jag tycker mera om grönt. Iaf så börjad vi diskutera om antalet sexpartens, oskulder , killar, tjejer osv. Det finns ju en hel del o hämta i den svarta lilla boken vad det gäller erfarenheter, sexfantasier, dumma misstag o folk man älskat eller avskytt

Så här står det i antal i min:



......Trodde du verkligen att du skulle få veta hur många jag har haft sex med? *skatt* ye right. Det kan du ju allt glömma =P den siffran e privat o finns säker gömmde i min svarta/gröna bok. Hahahaha

Jag blev lite paff. Jag skickade iväg ett sms till patrik, ska man bygga upp vänskap så måste man börja någonstans. Det var inte det som gjorte mig paff utan när frågan kom, typ vem jag e ihop med nu. Ingen svarade jag för det finns ingen på den fronten. Då fick jag höra att det gick massa rykten från folk att jag var ihop med någon. Första så sa patrik att han hörde att det bara blev ett kort förhållande mellan mig o max och då satta jag mjölken i fel strupe och satt o hostade längre.

Max?? vi har aldrig haft det intresset för varandra och inte ens rört varadnra mer än kramar o puss på kinden. Var tusan har folk fått det ifrån och specielt folk från den kretsen eftersom dom inte ens känner max.

Jag frågade vem tusan som sagt sånt och fick svaret "strunt samma, det e massa folk som sprider rykten bara". Jaja, rykten är det bara men vem tusan sprider dem??? jag har ingen pojkvän och är inte ens inärheten av att skaffa någon heller, vem fasken e det som sagt det??

jahop, jag har tydligen kille, så trevlig, kan någon ge mig personens nr så jag vet vem tusan det e?

Herrejösses
-A

Jag kan verkligen inte tro det, jag förstår inte hur det kunde bli så och nu gör det ont igen men samtidigt e jag så lättad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har fått bevisat för mig att jag inte är känslokall, jag kan känner efter patrik, mina känslor är inte döda och jag lever igen. Tuvärr är det en sån där berättelse där det inte finns något lycklig slut. Det är bara ge en kyss och sedan stå och vinka åt et flygplan och veta att där åker den som känslan gällde, det finns ingen chans att fortsätta vidare och det finns inget annat o göra än att låta världen snurra på. Jag trodde jag skyddade mig från alla chanser, alla var så lätt och okomplicerat och det var väl när jag insåg att det skulle försvinna som hjärtat förådde mig helt.

Jag kände det när vi sa hejdå, kännde styrkan i armarna och hur jag tryckdes så nära som jag bara kunde komma. Närheten, blicken och handen i min var allt som behövdes. Vi viste då bägge två och vi viste oxå att det inte finns någon chans.

Jag trodde verkligen inte att jag kunde känna igen. Därför är jag lycklig över att jag gör det men så olycklig att det var tvungen att sluta så. Det är bara i början och det finns "något" men inget mera än. Det tråkiga är att med mera tid så kunde det ha blvigt något väldigt bra men det är ett avslutat kapitel innan det ens har börjar. Det är bara att vara tacksam för tiden och gå vidare. Nu vet jag ändå att jag fortfarade finns bland dom levande. Det finns fortfarade chans för mig att älska igen.

jag kommer sakna dej J. Kommer verkligen att göra det. Jag är så glad att jag träffade dej. Tack för dom här veckorna.

Nu ska jag berätta en liten knasig historia för er. Fattar inte rikitg än vad som hände men ska väl ta det hela från början. Det var igår söndag när vi hade blivigt avsläppta i Göteborg efter den halvkonstiga (men roliga) resan till stockholm och efter ha sovigt i en bil x antal timmar, stinger klor och efter ha sovigt 17 pers på 30 kvm så kan jag ju säga att jag mest läntade hem och få duscha och kännde mig inte snygga alls. Jag kånkade på packning och svor varannat steg över min tå (som nu e helt randig på nåt jäkla vänster) och bara dumpade av mig allt med en tung suck vid hållplasten och svor mer över att jag just missat en buss och det var en kvart kvar till nästa gick och batteriet i min Mp3 skulle snart ta slut.....ni fattar bilden.

Iaf så stod jag där och lyssnade på Mp3 och hoppades att den skulle hålla iaf några låtar när jag upptäckte att killen som står en liten bit ifrån mig tittar på mig. Jag ger en trött blick tillbaka och tänkte inte mera på det. Han tog fram sin egen Mp3 och fifflade med den så jag fortsatte att stirra på bussar och bilar som åke förbi och suckade över att behöve kånka allt på bussen, att jag tog med mig förmycket ovs.

Jag slänger en blick över axeln och ser att han fortfarde tittar på mig så jag ger honom en frågade blick och han ser då bort. jag ignorerar det åter igen och koncenterar mig på en bra låt för att förska slappna av lite i min stela rygg. jag står och nynnar för mig själv men kommer sedan på att jag faktist rör läpparna medan jag gör det, tittar upp och han står självklart och tittar. Generad byter jag låt vilket resulterar i att Mp3 dör ocj jag e nu utan musik så bara att lägga ner den i väskan och försöka koncenterar mig på annat än den killen och min bultande tå.

En stund senare och ett antal blickar växlade barar jag ärligt undra vad tusan det e frågan om. Har redan kollar så jag inte har nåt i ansiktet eller att gylfen e öppen, jag ser helt normal ut så det är inte det. Sen tänkte jag "äh, va fasiken" och helt enklet skrattar och han börjar också skratta och vi tittar på varandra och skrattar när bussen kommer och vi kliver på, han fram och jag bak.

jag har massa packning så jag står där barnvagnar ska stå och han sitter längre fram. jag tänker inge närmare på det utan försöker få igång min döende Mp3 utan resultet då jag plötslig märker i ögonvrån att han änder halft på huvudet och tittar på mig igen. För o vara exakt så kollade han vid varje stop för att kolla om jag var kvar på bussen eller inte. Nu börjar jag verkligen bli förvirrad så jag försker mest unvika ögonkontakt.

Ca 2 hållplatser innan min reser han sig upp och går mot utgången där jag stor och nu tänkte jag att han skulle av, vilken knas resa men han ska av nu. Men det ska han inte alls, han går rakt fram till mig och ler och frågar "på väg hem eller bort?" och tittar på min packning. Jag e nästan lite generad (har ingen anning om varför) men social som jag är så ler jag bara och svarar "ja, har varit i sthlm så det är alltid skönt att komma hem till gbg"

Han skrattar lite och jag frågar vart han har varit då och får svaret att han varit i skolan (på en söndag) så jag ler bara och säger "aha, en chalmerist" Han bara tittar på mig och skrattar att det stämmer och ser både frågande och lite impad ut. Han frågade sen var jag pluggade och sen småpratade vi lite innan jag skulle av och han hjälpte mig med packningen och sen följde han mig till dörren. Tänkte att han nog bode i samma hus som jag och småpratade lite.

Sen tittade han på mig vid dörren och frågade "kan jag få din mejl eller nr?"

jag har ingen anning men jag gav honom det, vet inte varför, han kunde ju ha varit världens dåre eller nåt men han fick det iaf. Sen frågade jag om han skulle in genom samma port som jag men då såg han lite skamsen ut och sa "nej, jag bor inte här, jag bor nedanför backen"

Då Har killen stannat kvar på bussen för att prata med mig, följa med mig hem och bara för att be om mitt nr och msn.....jag vet inte vad jag ska säga. Har aldrig varit med om någonting liknande. Vi sa hejdå och jag gick till mig och sen fick jag mig ett sms med hans mejl....jag kunde inte motstå så jag adde och sen pratade vi hela kvällen.
Vi ska ta en fika imorrn.....

Jag har aldrig varit med om nåt sånt här innan, Visst har man gett och fått blickar och sånt men aldrig att det blivigt mer än det. Jag frågade honom varför han tittat på mig och fick sen svaret "du har ovanliga ögon och är söt" (avskyr ordet söt) jag vet inte riktigt vad som hände som sagt men det hände iaf.

Det var en knasig historia eller vad säger ni?