Fanglar

Jag var så osäker i början när det kom till olof, Om det var rätt att påbörja nåt nytt, om jag verkligen var redo för det eller skulle leka av mig ett tag till. Hur jag kännde för patrik, vad andra skulle tycka och om jag verkligen var värd honom...ja, sån tanker sprang genom huvudet hela tiden och jag var väldigt tveksam till allt, fick nästan lite panik för att allt gick så fort...

Men idag klarnade allt....jag vet inte exakt vad det var men jag satt bara och tittde på honom, bara betraktade det jag såg, tog in alla intryck och aspekter, bara såg honom för det han är och det slog mig att jag bara villw fortsätta titta. Jag var rädd att dom kär känslorna jag fick i början bara var sken för att jag saknade närhet men nu vet jag att så inte är fallet. Jag är så kär i den killen. Jag bara tittade och han såg på mig med dom ögonen som jag har så svårt att sätta fingret på vad som exakt har för färg och jag ville bara forsätta titta.

Han är ingen bad boy alls, han är nog patriks raka motsats när det kommer till utseende och han är blyg och extrem dåligt förlorare på ett charmig sätt. Han har hår som aldrig ligger där det ska och ständigt ett spjuver leende som får mig att skratta. Han är sportfåne och så lång att han slår i saker om han inte ser upp.Han älskar kent och är en långbent handbollspelare som inte ens skulle märka om det small en atombomd medan han spelar, han är så fokuserad. Han ligger blixstilla när han sover och är ett levande element. Han är städigt hungrig och tycker om att känna på mitt hår och ha så mycket kroppskontakt som möjligt.