Fanglar

Nu vet jag varför det går som det går, det är meningen att jag ska vara ensam ett tag till helt enkelt. Bara jag och tiger, ingen annan som stör eller lägger sig i. Just nu är jag bara trött på allt, chanserna, försöken och inte minst på resultaten. Det e bara att inse, acceptera och gå vidare i vardagen, den är inte så dålig. Jag erkänner mig besegrad och lägger tankarna på att hitta någon åt sidan just nu. Jag ska helt enklet återgå till o njuta av att vara singel och ensam med massa underbara killkompisar som alltid finns där för mig.

Jag tappar inte tron på kärlek, tvärtom men jag tänker helt enklet inte vänta på den längre, den få knacka på min dörr när den kommer och jag öppnar i min egen takt. Det gäller andra saker i min omgivning med, jag måste börja tänkte på mig själv nu och se till mig själv för jag kommer inte orka länge till om det ska fortsätta som det gör. Det år sårande och jag har stått ut längre än kanse någon annan skull ha gjort men nu är även min gräns nåd.

Vem har någonsin dagt att livet är lätt? Men det är backarna och kurvorna som gör det värt att leva för när man kommer upp får backen eller runt hörnet så lyser solen där igen, vackrare för varje gång den försvinner.

Nej, jag e varken deppig eller ledsen, självinsikt är bara nyttigt till en viss grad och jag har fått mycket av den dosen på senaste tiden. Jag kan bara vara den jag är och det har gått nog med år när jag har försökt att vara något annat för någon annans skull. Det är inte vem jag e och jag kan bara vara mig själv.