Fanglar

Dom är tillbaka. Min känslor kom flödande tillbaka över mig, helt plöstlig så jag allt runt mig, alla o alla. Jag älskar mina vänner och att kunna känna igen var på nåt sätt så smärtsamt att jag bara låg o grät men samtidig så var jag så glad över att ens känna igen att jag skrattade samtidigt. Det gör ont, så hemskt ont men det är känslor iallafall, jag känner vem jag är och jag är tillbaka på rätt på igen tror jag allt.

Tack max för pratstuden igår. jag vet inte hur du gör och hälften av tiden förstår jag inte ens vad vi pratar om men på någon sätt lycklas du alltid få mig att hitta tillbaka till spåret som jag tappat. jag vet fortarane inte vem jag är eller helt vem jag vill vara men jag vet att jag känner ändå. Känslorna gör oss till dom vi är och utan att känna var jag ingen. jag känner, jag e här.

Jag ville så gärna bli kär o älska igen att jag förskte känna efter för mycket och det bara blockerade allt. Jag tänker försöka tvinga fram känslor hos mig själv längre. Jag tänker bara ta dagarna när dom kommer och så får jag se når jag träffar den som får hjärtat att hoppa över ett slag. Det patrik sa om att bli kk´s igen e en dröm men jag tänker inte jaga den längre för jag tänker inte låta dom tankarna hindra mig från att gå vidare.

Det är inte tomt i bröster längre, men det är ingen speciell där, det är bara jag som omfamnar mig själv nu och fyller upp det egna tomrummet tills jag hittar nångon att dela vardagen med.


Ingen sätter sig på Agge, det är hon som sätter sig på dej om hon själv tillåter det ;)