J/T
Jag tror nu på sagor. Det gjorde jag innan med men nu har den romantiken, som jag trott i världen var död, återupplivats för mig o jag vågar hoppas igen. Det finns verkligen hopp.
Jag satt uppe sent ikväll som jag brukar göra, trots att jag borde ha sovigt för flera timmar sen, snackade med folk och gjorde inget speciellt så. Satt där o bara var halvsocial med massa folk på msn. Klockan var väl typ 12.34 eller nåt sånt när jag får ett sms från J. ?Are you at home?? Vad tusan e det här nu tänkte jag när jag svarade med ett mess att jag var hemma. J/T är ju hemma i Tyskland, han åkte för en vecka sen. Jag hann knappt svara på messet innan det bankar på dörren. Ganska förvirrad slänger jag på mig lite kläder, skolkjolen låg helt enkelt närmast.
Där står J/T?..
Jag blir helt paff, vad gör du här e typ det enda jag får ur mig. Får veta att han o hans bror kört hela vägen tillbaka till Sverige för att fixa lite saker med lägenheten och med skolan så dom e bara här över natten och åker tillbaka tidigt imorgon. När han väl står där framför mig så känner jag bara hur mycket jag har saknat honom o i nästa sekund har han mig upptryck mot väggen och ger mig en sån kyss att jag helt bokstavligt tappar andan. Han håller mig så hårt o varmt o det är bara underbart o se honom igen. Han sa att han ville träffa mig en sista gång ordentligt. Jag vet inte vart den blyga killen som inte ens viste hur man kysstes när jag träffade honom för första gången för två månader sen tagit vägen. Det spelade ingen roll för det här var ett ordentligt hejdå och vad jag med behövde.
Det var underbart. Jag kan inte säga mer. Bara att få hålla om varandra och jag skrattade faktiskt efteråt för jag var helt enkelt så glad, det finns inget annat sätt att förklara det. Jag vet att vi inte kommer ses igen, om vi ses igen så kommer det inte bli förrän om mycket länge o då kommer världen inte vara desamma som idag. Det spelade ingen roll för när han låg där hos mig var det ett sånt där perfekt ögonblick som kommer hålla mig levande länge.
Ja, jag var kär i honom. Jag vill ropa ut så högt jag kan, ler som en idiot. Kanske borde jag vara ledsen för den jag har känslor för åker ifrån mig om några timmar. Men jag känner att jag kommer klara mig. Jag är bara lycklig just nu för jag e kär igen, jag känner den känslan jag längtat efter så mycket. Det finns ingen sorg i den, bara glädje över att det skedde.
Tack J/T för att du hjälpe mig känna igen. Det blir aldrig vi och det viste vi från början men brukar dom inte säga att man ska sluta medan det är som bäst? Jag kommer att gå vidare med mitt liv, träffa andra och vara glad över att min känslokallhet är över och desamma kommer han att göra. Det gör inget för vi har haft det bra tillsammans. Folk får tolka det hela hur dom vill, men efter allt som hänt förtjänar jag en stunds lycka.
Jag kommer somna med ett leende inatt.
